Några minuter
Ja om ca 30 min kommer jag sätta mig i bilen för ett av mitt livs största äventyr.
Packningen är klar. Datorn är med. Böcker i tonvis. Spänd tjej och spänd mamma.
Nybäddad säng. Städat rum. Dammsugat golv. Släclta lampor. Allt kretsar runt den här saken. Den här otroligt stora saken.
Är jag orolig, Ja.
Är jag rädd, Ja
Men samtidigt känns det som att det här är något som skulle hända. Precis som dom som föds med canser inte har något annat val. Jag tror att när sak som det här händer blir man en bättre person. Personer kommer få respekt för en när man visar upp ärret, eller när man berättar om saker man har varit med om. Ifall jag skulle tänka på allt negativt som det här bär med sig skulle jag nog bli galen. Jag försöker tänka på det som är bra, som att jag kommer bli längre. Jag får en rakare rygg. Jag slipper smärtan som kommer fram bara jag sitter eller står. Jag slipper vara rädd för att personer tror det är något fel på mig när jag har bikini. Det enda de kommer se är ett ärr. Jag hoppas det kommer kunna vara något som jag minns som den tiden då jag var stark.
Men samtidigt känns det som att det här är något som skulle hända. Precis som dom som föds med canser inte har något annat val. Jag tror att när sak som det här händer blir man en bättre person. Personer kommer få respekt för en när man visar upp ärret, eller när man berättar om saker man har varit med om. Ifall jag skulle tänka på allt negativt som det här bär med sig skulle jag nog bli galen. Jag försöker tänka på det som är bra, som att jag kommer bli längre. Jag får en rakare rygg. Jag slipper smärtan som kommer fram bara jag sitter eller står. Jag slipper vara rädd för att personer tror det är något fel på mig när jag har bikini. Det enda de kommer se är ett ärr. Jag hoppas det kommer kunna vara något som jag minns som den tiden då jag var stark.
Kommentarer
Trackback
