6 Månader.

Hej! idag är det den 14 augusti och det betyder att det exakt är 6 månader sedan jag opererade mig.
Jag knäppte några snabba kort så ni kan se att ärret inte syns lika mycket nu som förr..
 
Jag brukar kunna få fråga "hur är det med ryggen" och liknande lite då och då, och oftast vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Alltså jag är så glad att allt gick bra, och jag älskar allt folk bryr sig:) Men jag är inte som andra nu, jag kan in böja ryggen, så lätt är det.
Men jag brukar svara något i form med "Jo det är bra, jag har iallafall inte ont längre". Men det är inte heller helt sant. Jag har ont fast det är inte på samma ställe som förut. Nu har jag ont runt skuldbladerna (antagligen för musklerna är förkort/förlång).Det brukar klia och irritera efter en lång dag, men detta är ganska vanligt och det brukar gå bort efter ett tag så vi får hålla tummarna.
Men jag klarar dagarna bättre nu än förut eftersom jag inte har så ont, och äntligen kan jag försöka sattsa på simningen en till gång och sen får vi se vars det bär.
Exakt i denna minut är jag i junsele på simläger som simtränare, men jag kommer även simma något pass.
 

Back on the cliffs

Nu i sommar har jag åkt tillbaka och bott i stugorna på stället där jag knäppte den nuvarande headern.
Även denna gång knäppte jag kort. Om du vill se fler bilder från stugan mm, kolla då in på min andra blogg
Du kan även följa mig på Instagram för att se vad jag gör för kuligheter.
Klewe96@instagram

Några minuter

Ja om ca 30 min kommer jag sätta mig i bilen för ett av mitt livs största äventyr.
Packningen är klar. Datorn är med. Böcker i tonvis. Spänd tjej och spänd mamma.
Nybäddad säng. Städat rum. Dammsugat golv. Släclta lampor. Allt kretsar runt den här saken. Den här otroligt stora saken.
Är jag orolig, Ja.
Är jag rädd, Ja
Men samtidigt känns det som att det här är något som skulle hända. Precis som dom som föds med canser inte har något annat val. Jag tror att när sak som det här händer blir man en bättre person. Personer kommer få respekt för en när man visar upp ärret, eller när man berättar om saker man har varit med om. Ifall jag skulle tänka på allt negativt som det här bär med sig skulle jag nog bli galen. Jag försöker tänka på det som är bra, som att jag kommer bli längre. Jag får en rakare rygg. Jag slipper smärtan som kommer fram bara jag sitter eller står. Jag slipper vara rädd för att personer tror det är något fel på mig när jag har bikini. Det enda de kommer se är ett ärr. Jag hoppas det kommer kunna vara något som jag minns som den tiden då jag var stark.

Om mig

Hej! Jag vet inte hur jag ska börja.
Jag heter Therese Högberg och är 15 år. Jag älskar att fota, shoppa och göra allt annat tonåringar gör.
Om exakt 3 dagar ligger jag på ett sjukhus och har förmodligen precis vaknat efter en heldag av operation (som jag såklart inte minns)

Jag har skolios. Vad innebär skolios? Jo att man har en sned ryggrad. Det finns flera olika skolios och jag har en av dom.
När jag började 7an råkade en klasskompis tappa ner mig med ryggen före i marken när vi gjorde sällskaplekar. Det gjorde ju såklart ont men det var inte så mycket mer med det. Snart började jag märka att jag hade ont i ryggen. Inom någon vecka hade mamma sett att min rygg var lite sned. (Vill säga att detta inte är pågrund av att jag ramlade, men det var tack vare det som vi märkte att ryggen började vara sned eftersom mamma försökte massera bort smärtan.)
(Alla med skolios lever inte med smärtor, men jag har ont varje vaken sekund. Jag har inga problem att göra vad andra gör, men jag klarar inte av att springa långa sträckor eller gå på stan i 10 timmar)
Efter det skickades jag till skolsyster och från skolsyster till skoldoktor och från skoldoktor till sjukgymnast. Tillslut hade jag varit hos alla möjliga doktorer och röntgat mig på massa av olika sätt.
Sittande, liggande, stående. Även två olika magnet röntgen.
Sedan blev jag skickad till Umeåsjukhus där jag träffade min doktor som nu även kommer operera mig.
Andra gången jag var där sa han att kröken på ryggraden var för mycket. Jag måste opereras.
Nu är jag här, tre dagar innan operationen och berättar för vem det nu kan tänkas vara om denna jobbiga tid.
Om ni har några frågor eller vad som hellst kan ni maila: klewe@hotmail.se
Eller skickar ni in en kommentar.
(Jag kollar inte min mail jätte ofta men när jag gör det svarar jag på frågor, om det finns sådana vill säga.)

Jag vill även säga att det kan komma bilder som är känliga för vissa. Det kan vara jobbigt att läsa, det är även jobbigt för mig att skriva. Men jag gör det här för den som vill veta, jag vill dela med mig av det här.
Om ni vill följa min resa kan ni följa mig på bloglovin.
Följ min blogg med Bloglovin

PS: Om någon av mina kära vänner funerar på att träffa mig på sjukhuset eller hemma så medela mig, för jag kanske inte är skick att ta imot någon. Så därför får ni gärna medela innan:)


Ha det bra så länge

RSS 2.0