3.....2.....1

Nu är det näst sista natten i det hus jag har bott i sedan jag lärde mig att gå. Känslan är ungefär den samma som innan min operation. Förstå mig rätt, operationen var hemsk på så sätt att jag faktiskt fick en så dålig rygg att den behövdes. Men när jag ändå hade en rygg som var så himla dålig så ville jag hemsk gärna göra operationen för att kunna bli bättre.
Ungefär så är det nu. Jag flytter till en annan stad för jag måste. Det är ett stort steg i livet att flytta till ett eget ställe. Men samtidigt känns det så jäkla bra. Uppsala verkar vara en otroligt fin stad och jag har min kusin som redan bor där. Jobbet verkar vara en sån slags firma som jag kommer älska att jobba åt. Dom gör bara sånna jobb som jag mest tycker om och det gör att allt känns så himla bra. Men samtidigt är jag ju rädd att mina vänner ska glömma bort mig och totalt gå vidare med sina liv. Ja det är så förändring funkar, men måste jag acceptera det på engång? 
 
Jag är dock övertygad om att allt kommer få en bra lösning och att mina två allra närmaste kompisar alltid kommer vara just det... Mina närmaste kompisar.
 
Godnatt, xoxo
 Therese
 
 
Klewe:) | |
Upp